Vi bryter ensamheten
En jul för många år sedan var jag och min fru nyinflyttade i Kalmar. Vi hade fått jobb, en bra bostad, men kände nästan ingen där. Under helgen var planen att båda våra familjer skulle fira med oss i vårt nya hem. Och så blev de sjuka och vi blev helt ensamma. Det kan tyckas futtigt men jag minns att det kändes så märkligt på något sätt. Jul förväntas man fira med nära och kära. Vad gör man när det sammanhanget inte finns?
Jag är psykoterapeut och verksamhetschef på stiftelsen Kyrkans SOS. När man mår psykiskt dåligt är det vanligt att man drar sig undan, om inte fysiskt så i alla fall mentalt. Håller upp en fasad att allt är bra, för att det är för jobbigt att berätta hur man egentligen har det.
De flesta som hör av sig till Kyrkans SOS, Nätvandrarchatten och Regnbågslinjen gör det för att de känner sig ensamma. Men man kan vara ensam på olika sätt. Något allvarligt kan ha hänt som kastat allt på ända eller man kanske inte har någon alls att dela sina tankar med.
Kyrkans SOS vill vara ett stöd för den som vill bryta ensamheten, hur den än ser ut. En plats för den som behöver någon att prata med. Hos oss är inget samtalsämne för stort eller för litet. Och vi finns här, för alla, alla dagar.
– Man kan stå ut med ganska mycket, om man har någon att berätta det för.
Stötta oss gärna i vårt arbete genom att sätta upp en affisch på din arbetsplats (länk) eller ge en gåva.(länk) Läs hur pengarna används här
/Bo Erlandsson, verksamhetschef
