Skulle jag ha ringt?

Ibland tar det en stund innan telefonen ringer. Jag har alltid tyckt och särskilt i dessa tider att det borde ringa jämt. Men sen vibrerar telefonen till och den där standard ringsignalen, som även till vardags numera får mig att haja till, fyller rummet. Nu vill någon sätta ord på sina känslor och jag är redo att lyssna. Men hade jag själv vågat ringa?

Jag växte upp i en frikyrka och trodde nog att jag var straight större delen av min aktiva tid i kyrkan. Det pratades aldrig om att en kvinna kunde älska någon annan än en man. Så att jag skulle känna annorlunda fanns inte på kartan under min ungdom. När jag sen blev kär i en kvinna och insåg hur rätt det kändes backade jag långsamt ut ur kyrksalen. Det var inte för att jag blivit illa behandlad egentligen, jag kände mig bara inte välkommen. Trots att ingen sagt det till mig rakt ut. Att Gud är okej med att jag är gay, det har jag faktiskt aldrig tvivlat på. Så varför vågade jag inte vara kvar?

Jag orkade inte argumentera för att Gud älskar mig precis som jag är. Jag var rädd för att jag skulle förlora debatten med de som kunde bibeln utantill. Hur skulle det kännas i mig? Det fanns ingen runtomkring mig som visste någonting om queerteologi och som kunde vara på min sida. Jag har alltid gillat att debattera ända sen jag började plugga på universitet. Men inte om detta. Inte att jag skulle vara mindre värd och älskad bara för att min största önskan är att få dela livet med en annan kvinna. Det ska jag inte behöva göra.

Det var denna övertygelse och en vilja att hjälpa andra som fick mig att bli volontär i regnbågslinjen. Jag vill vara ett stöd för andra hbtqi-personer som vill berätta om sina erfarenheter. Jag vill finnas där för föräldern som inte riktigt förstår och är orolig. Jag har lärt mig så mycket från dem som ringer in. Fått ta in nya perspektiv på saker som jag aldrig fått annars. Det gör så mycket att bara få ha någon som lyssnar på en. Att få sätta ord på någonting som hänt. Att få ha någon på sin sida när det vissa dagar känns som att världen inte vill att en ska synas eller höras.

Så skulle jag ha ringt? Ja, flera gånger om.

/Regnbågsvolontär, Kyrkans SOS