I slutet av 1950-talet fick prästen Erland Frizell i Göteborg en påringning i julaftonsnatten från en operatör på SOS Alarm, dåvarande 90 000. Utifrån ett anonymt rop på hjälp från en människa som var i begrepp att ta sitt liv kom tanken att man nattetid skulle kunna få prata med en präst via det nationella larmnumret.
Denna telefonsjälavård, Jourhavande präst, hade pågått i cirka tio år när Erland Frizell kände att det inte räckte med bara telefonkontakt med en medmänniska i svår nöd som hotade att ta livet av sig. Kyrkans Jourtjänst bildades då som ett slags akutintag, dit människor i sociala nödsituationer kunde komma för ett första omhändertagande. Sedan dess har verksamheten tagit olika uttryck, men alltid samma syfte: att hjälpa människor i känslomässig nöd.
Nätvandrarchatten startas med bidrag från Folkhälsomyndigheten.
Organisationen byter namn till Stiftelsen Kyrkans SOS
Nedläggningen av Göteborgs kyrkliga samfällighet leder till att Kyrkans jourtjänst blir en fristående stiftelse
Kyrkans nätvandrare startas i samarbete med Skolkyrkan i Göteborg
SOS-brevlådan startas
Göteborgs kyrkliga samfällighet ombildar verksamheten till en stiftelse.
Start för rekrytering av volontärer bland allmänheten.
Samtalsjouren flyttar till Mariagården nära Ullevi i Göteborg.
Kyrkans jourtjänst startar ett själavårdscentrum i Tuve prästgård med två präster och en lekman. Verksamheten riktar sig till församlingsmedarbetare.
Organisationen har nu fyra anställda och 70 volontärer, som rekryteras genom Svenska kyrkans församlingar. Start för utbildningar av volontärer.
Kyrkans jourtjänst grundas av Nämnden för jourhavande präst i Göteborgs kyrkliga samfällighet.
Stiftelsen Kyrkans SOS är en fristående ideell organisation som står nära Svenska kyrkan. Arbetet drivs i enlighet med Svenska kyrkans tro och är förankrat i kyrkans diakonala uppdrag.