” Vi skrev avtal med Kyrkans SOS 2018 och har fortsatt sedan dess. Jag hade bara hört gott om verksamheten, och det kändes självklart att stötta arbetet.”
Carl Sjögren är kyrkoherde i Mölndals pastorat, som bedriver ett stort diakonalt arbete, med alltifrån diakonimottagning till matutdelning.
– Det finns en skriande nöd mitt ibland oss, både fysisk och psykisk. Men min upplevelse är att samtalen har fått mindre utrymme. Både i samhället i stort och i församlingsarbetet.
Ett område som Carl Sjögren skulle vilja utveckla mer är mötena med unga människor. Speciellt på de digitala mötesplatserna syns det att kyrkan ofta ligger ett steg efter.
– Vi lutar oss mot er där, säger Carl Sjögren. Jag ser Kyrkans SOS och Kyrkans nätvandrare som en föregångare som vi kan lära oss av. Alla kan inte göra allt och jag är glad att vi kan hänvisa ungdomar till nätvandrarchatten, vilket vi gör så ofta vi kan. Enligt vistelsebegreppet ska församlingen finnas till för alla i Mölndal, inte bara våra medlemmar, och i ett större perspektiv så är vi en del av kyrkan tillsammans med Kyrkans SOS. Vi finns till för människor på olika sätt, och det känns bra att vi kan komplettera varandra.
Som präst menar Carl Sjögren att själavårdssamtalet är något speciellt med tanke på tystnadsplikten, och att det kan vara en fördel att ha fysiska möten. Allt som sägs stannar mellan fyra ögon. Men å andra sidan kan det också vara ett hinder för människor att ta kontakt. Man måste vara synlig.
– Anonymiteten hjälper många gånger människor att öppna sig. I ett telefon- eller chattsamtal kan man kasta ur sig allt man bär på. Att ta emot och härbärgera andras bekymmer tycker jag är en av kyrkans uppgifter. Det är något fint i det.
