”Diakonin har en självklar roll i Örgryte pastorat, och det beror säkert mycket på att vi har sjukhuskyrkan inom vår organisation”, säger kyrkoherde Martin Lindh.
Han berättar om tankar på en gemensam diakonal strategi i pastoratet. Det finns mycket idéer, mycket vilja, men de är fortfarande i startgroparna.
”Vi hade först en tid när vi skulle hitta vår nya organisation efter pastoratsbildandet 2018, sen fick vi två år av ständigt nya anpassningar i och med pandemin. Vi kan väl säga att vi nu har haft ungefär fyra månader som vi har arbetat ’på riktigt’ i Örgryte pastorat”, säger Martin Lindh.
Kyrkans SOS finansierades före 2018 genom Göteborgs kyrkliga samfällighet. Örgryte pastorat valde att fortsätta att teckna avtal med Kyrkans SOS när samfällighet lades ner.
”Kyrkans SOS är en viktig kontaktmöjlighet för människor i kris. Min upplevelse är att det är ett väldigt kreativt och framtidsinriktat arbete, och vi vill vara med och brygga över till ett bredare engagemang inom kyrkan. Kyrkans SOS finns för hela landet, och jag tror att människors behov är generella, de finns inte bara här i Örgryte.”
Martin Lindh menar samtidigt att den bästa vägen framåt borde vara att fler är med och delar på ansvaret, för att minska sårbarheten.
”Vi kan aldrig garantera det ekonomiska stödet på lång sikt. Det känns viktigt att Kyrkans SOS har en fortsatt stark ekonomi, men då behöver vi vara fler som ger.”
Martin Lindh beskriver Örgryte som ett befolkningsmässigt spretigt pastorat. Det är även väldigt olika karaktär på dem som söker hjälp hos Svenska kyrkan. Tillsammans med kommunen drivs en frivilligcentral, som fungerar som en lågtröskelverksamhet som gör stor nytta för deltagarna själva.
I Örgryte pastorat finns en av Kyrkans nätvandrare, som utbildas och handleds av Kyrkans SOS.
”Jag skulle gärna se att vi även kunde vara en arena för kvalificerat volontärarbete,” säger Martin Lindh, och jämför med volontärerna i Kyrkans SOS.
”Volontärarbetet ligger mig varmt om hjärtat. Det finns mycket i kyrkan som inte måste göras av anställda. Det kan även vara så att det är enklare för människor att prata med en som de uppfattar står närmre dem själva. Att de som söker hjälp möter någon så att säga på samma nivå, ungefär som att vi lyfter fram kyrkvaktmästaren som en viktig diakonal medarbetare. Så upplever jag att det fungerar i samtalsjouren i Kyrkans SOS.”
