Det finns en plats för dig – Trygga rum för kristna HBTQIA+personer
Att vara HBTQIA+ och kristen kan för många vara mycket laddat, och innebära ett mellanförskap. Särskilt om man mött fördömande, förskjutning eller omvändelse under livet. Det kan ge tröst att veta, att det finns präster och pastorer som själva är HBTQIA+personer eller allierade som aktivt arbetar för inkludering i församlingar. Det kan ge hopp att det finns personer inom Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan som kämpar för att skapa trygga rum för HBTQIA+ och deras närstående.
I vårt panelsamtal på West Pride den 9 juni 2026, tillsammans med Kristna regnbågsrörelsen, samlade vi präster och pastorer från Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan för att prata om HBTQIA+ identiteter, inkludering och när församlingar blir trygga rum. Samtalet tog sin utgångspunkt i att trygga rum inte är något statiskt, utan en levande och pågående process.
Panelsamtalet
Du kan även se hela panelsamtalet på YouTube – klicka här.
Fråga 1: Vad är ni stolta över?
Nina Konnebäck: Jag heter Nina Konnebäck och är präst i Präst i Högsbo församling. Det jag är stolt över är att få fortsätta det arbete som pågått otroligt länge. Högsbo är en av de församlingar i Göteborg som arbetat med de här frågorna längst – det började på nittiotalet med en grupp homosexuella män som träffades i våra lokaler och hette Vänner i Väst. Att vara en länk och fortsätta det arbetet är jag stolt över.
Frida Ohlsson: Jag heter Frida Ohlsson och är Präst i Karl-Johans församling. Det jag är stolt över är att det finns en grupp människor som inte backar – chefer och kyrktanter som håller en konsekvent standard och hela tiden ifrågasätter och håller sin linje.
Henrik Fransson: Jag heter Henrik Fransson och är pastor i Sankt Jakobs kyrka vid Heden, en ekumeniakyrka. Jag inser att jag representerar frikyrkligheten här. Stolt är jag över att det finns en tillåtande öppenhet – vilket inte finns i alla frikyrkor – och att vi kan hissa Pride-flaggan år efter år. Det är en stor grej faktiskt.
Johan Sköld: Jag heter Johan Sköld och är Präst Allhelgonakyrkan i Kortedala. Jag är stolt över de goda och modiga människor som står upp, och att vi har Pride-flaggan på alla flaggstänger vi har tillgång till.
Fråga 2: Kan ni se några avgörande vägval och beslut?
Susanne Göransson: Ni representerar församlingar som kommit en bra bit på vägen. Finns det ett konkret tillfälle, vägval eller beslut som var avgörande?
Henrik Fransson: I vår församling var det när Kristna Regnbågsrörelsen beslutade att hålla sina regnbågsmässor hos oss för fem–sex år sedan. Det var ett självklart ja från styrelsen. Och det har gjort att många i Göteborg nu vet att Sankt Jakob är en trygg plats. Mycket tack vare Kristna Regnbågsrörelsen.
Nina Konnebäck: Hos oss började det med att en kyrkoherde för trettio år sedan sa: såhär ska vi göra. Pårörelsen kom uppifrån, inte från basen – och sen har det aldrig ifrågasatts. Det är på gott och ont, men det har skapat en miljö som bara vuxit vidare.
Fråga 3: Hur märks inkludering i vardagen?
Anders Josefsson: Hur märks det i vardagen när människor känner sig inkluderade och trygga?
Nina Konnebäck: Det räcker inte med Pride-flaggan och det räcker inte med en person som är med. Det måste vara att oavsett var jag kliver in finns det någon som backar mig. I Svenska kyrkan är församlingsbegreppet öppet – folk kliver in vid livshändelser, utan kyrklig koppling. Det måste finnas en beredskap i allt. HBTQIA+frågan är aldrig en fråga. Det är alltid levda liv. Jag har aldrig ett levt liv till min fråga.
Henrik Fransson: Det syns i ögonen. Om man möts av en välkomnande atmosfär eller ett spänt och kyligt reserverat mottagande. Det låter kanske litet, men det kan vara livsavgörande.
Johan Sköld: Det hjälper när det finns folk som går före och visar att det är okej. Att stå upp och vara allierad – det skapar ett klimat. Det behöver inte handla om att man själv är HBTQIA+person.
Fråga 4: Hur gör ni inkludering till mer än ett tillfälligt projekt?
Susanne Göransson: Vad är avgörande för att inkludering inte ska bli ett tillfälligt projekt?
Nina Konnebäck: Att man inte bara gör en vecka om året. Och att HBTQIA+personer finns i gemenskapen – det håller frågorna levande och är en ständig påminnelse. Jag är emot punktinsatser även om jag förstår att de behövs. Den verkliga förändringen sker i det dagliga mötet – som präst möter jag sörjande varje vecka och måste alltid ha i åtanke att barnbarnet kanske är bög eller transperson. Det handlar om ett sätt att tänka och leva, inte om en föredragskväll.
Henrik Fransson: Vi måste ha beredskap för att fråga och bereda frågorna. Att ha en chef som faktiskt backar en på riktigt – inte bara i solskenstider – det är avgörande. Jag representerar hela frikyrkligheten här, vilket är ett tungt kors. De flesta frikyrkorna i Sverige har väldigt långt kvar. Equmeniakyrkan är ett av få undantag. Men varje enskild församling beslutar om exempelvis vigsel. Och det är därför Kristna Regnbågsrörelsen är så viktig – det måste finnas en plats där alla kristna HBTQIA+personer alltid kan känna sig hemma.
Johan Sköld: Vi kan inte låta det tystna. Vi måste synas i de sammanhang där kyrkans framtid diskuteras.
Fråga 5: Hur kan vi inspirera andra att ta nästa steg?
Anders Josefsson: Vad vill ni skicka med till församlingar som vill ta nästa steg?
Nina Konnebäck: Våga titta på bibelforskning. Johan Wickboms böcker är lättillgängliga. Låt inte argumentet ‘det här står i Bibeln’ vara en spärr – bibeltolkningens historia behöver ifrågasättas.
Henrik Fransson: Jobba öppet mot ledning och kyrkliga organ – nationella och regionala samlingar. Se till att de goda exemplen syns och att de som arbetar med de här frågorna får sitta med och höras när kyrkans framtid diskuteras.
Frida Ohlsson: Ha en trygg ledning bakom dig. Det är svårt att driva de här frågorna ensam – men med en chef som lovar att stå kvar så räcker det långt.
Fråga 6: Hur hanterar man en församling i aktivt motstånd?
Susanne Göransson: Vad ska man göra om man befinner sig i en församling där det finns aktivt motstånd?
Nina Konnebäck: Det beror på hur stark du är som person. Om du orkar ta kampen kan du göra det. Men att byta församling är inte att ge upp – det kan vara överlevnad. Och försök att hitta en allierad, det finns fler än man tror. Blir du dessutom utsatt för bibelrelaterat våld i din församling är det oacceptabelt. Bibelrelaterat våld är som allt annat våld. Det ska aldrig tolereras.
Fråga 7: Hur långt har vi kommit?
Anders Josefsson: Kristna Regnbågsrörelsen fyller femtio år i år. Vart befinner vi oss?
Nina Konnebäck: Jag är född -87 och under min livstid har det hänt otroligt mycket. I Göteborg finns ett arv: en kommunminister sa att AIDS tjänade ett syfte om bögar omvände sig till gud. Och när de homosexuella vände sig till biskopen och sa att även vi är skapade av Gud – svarade biskopen ‘det är jag inte så säker på’. Men det är ett arv vi måste veta om – för att förstå hur långt vi faktiskt kommit. Det går framåt, och det bara fortsätter framåt.
Henrik Fransson: Sociala mediers kommentarsfält är ofta trångsynta och konservativa i fråga om HBTQIA+. Och det ger energi – den kombinationen av matighet och ilska gör att man inte kan vara tyst.
Nina Konnebäck: Kristna HBTQIA+personer har länge suttit i ett dilemma: avvisade av HBTQIA+rörelsen för att de var kristna, och avvisade av kyrkan för att de var HBTQIA+. Nu börjar fler stå upp för båda sina identiteter och säga att de inte är en motsägelse. Biskopen borde skriva en vitbok och be om ursäkt för allt kyrkan utsatt människor för genom historien.
Panelsamtal avslutat.
Se hela panelsamtalet i efterhand!
Kom ihåg, du är älskad av Gud
Om du vill hitta en gemenskap av fler kristna HBTQIA+personer vill vi rekommendera dig att vända dig till Kristna regnbågsrörelsen. De samlar och stöttar kristna HBTQIA+ personer och allierade och verkar för att kyrkor och samhället ska vara trygga platser, för livet och för tron.
Organisationen startade redan 1976 och har sedan dess kämpat för öppna och inkluderande kyrkor och kristna miljöer för hbtqia+ personer.
Kampen är långt ifrån över. Homofobi, bifobi och transfobi, dömande teologi, bibelrelaterat våld, omvändelseförsök och ett hårt debattklimat, inte minst i olika kyrkor fortsätter att bidra till otrygga miljöer, psykisk ohälsa och fördomar.
Nedan information är hämtad från Svenska kyrkans hemsida.
Hur funkar det att vara HBTQIA+ inom Svenska Kyrkan?
Svenska kyrkan har, liksom många andra kyrkor, en historia av att ha diskriminerat HBTQIA+personer. Svenska Kyrkan jobbar med att göra upp med den delen av sitt förflutna. Men idag är svenska kyrkan en inkluderande kyrka, där HBTQIA+personer ska känna sig trygga och välkomna. Därför jobbar dom aktivt mot diskriminering och för inkludering.
Källa: svenskakyrkan.se
Kärlek och respekt är grundstenar i tron
Vår tro lär oss att inte döma eller särbehandla människor utifrån sexuell läggning eller könsidentitet. Istället måste vi mötas med respekt, och lyssna till varandras erfarenheter av liv och kärlek. När det gäller frågor om människors lika värde vill Svenska kyrkan vara en profetisk röst som står upp för att vi människor ska visa varandra respekt och godhet.
Källa: svenskakyrkan.se
HBTQIA+vigslar
Kyrkan har arbetat med frågan om samkönade äktenskap länge och noggrant. Idag har vi ordningen att en kyrklig vigsel kan ske mellan människor av olika kön eller människor av samma kön. Det viktigaste är löftena om att vilja leva tillsammans tills döden skiljer en åt.
Källa: svenskakyrkan.se
Församlingar märks med Regnbågsnyckeln
Alla arbetsplatser inom Svenska kyrkan uppmuntras att hbtq-certifieras. Det bestämdes inom Svenska kyrkans högsta beslutande organ, 2013.
Modellen kallas för Regnbågsnyckeln och församlingar som vill bli märkta med Regnbågsnyckeln jobbar med utbildningar och studiecirklar kring boken Så att jag kan komma in av Erik Gyll och Frida Ohlsson Sandahl. Processmodellen Regnbågsnyckeln erbjuds alla församlingar i Svenska kyrkan.
Regnbågsnyckeln utfärdas av Kristna regnbågsrörelsen.
Vill du prata med någon? Hit kan du kan vända dig:
Det är viktigt att få stöd och att kunna prata med någon.
Anonyma stödlinjer I våra stödlinjer möts du av trygga personer som vill lyssna på din berättelse oavsett om det gäller tro, HBTQIA+ eller något annat. Här bestämmer du takten och vad du vill berätta. Här möts du av inlyssnande medmänniskor, anonymt och gratis:
Akuta lägen Om läget är akut och du befinner dig i en krissituation där du drabbats av svår psykisk ohälsa, eller överväger självmord, ring alltid 112.
Ring 112 för hjälp av polis, ambulans eller socialtjänst.
Mellan kl. 21-06, ring 112 och be om att bli kopplad till Jourhavande präst för akut samtalsstöd.
